Jag var helt fri från symptom och mediciner i TVÅ HELA VECKOR innan jag blev sjuk igen. Det känns faktiskt ganska okej. Det var två riktigt bra veckor. Jag tränade inte så mycket heller den här friska perioden eftersom jag ville försäkra mig om att sjukdomarna inte var på grund av överträning. Nu har jag med andra ord dessutom rent samvete.
Igår låg jag i feber. Jag vet att feber är kroppens sätt att föra krig mot mina virus. Eftersom virus trivs i 37 grader så är det smart att höja temperaturen så de blir lite slöa, då kan kroppens immunförsvar städa bort de överhettade slöa bakterierna eftersom immunförsvaret är lite mer rustade för en temperaturökning än vad viruset är. Därför drar jag mig ofta från att ta alvedon och annat febernedsättande.
Tyvärr blev det olidligt framåt kvällen. Jag stod inte ut med febern och tog en febernedsättande tablett. När man äter febernedsättande tabletter så signalerar man till kroppen att det är dags att coola ner sig så då började ju kroppen svettas mängder för att kyla ner mig. Jag vaknade flera gånger av att täcket var alldeles blött och att jag behövde vända på det för att känna mig torr. Sedan var båda sidorna av täcket blöta men det blev ganska bra för då blev täcket så kallt av all fukt att jag slutade svettas. Jag var jättetörstig på morgonen när jag vaknade så det försvann nog en hel del vätska. Jag kände mig pigg i morse men chefen sa att det inte var någon bra idé för mig att stanna på jobbet om jag hade feber i natt.
Min vilopuls låg på 107 slag per minut när jag hade feber. Det är min älskade hjärtepumpt som vill hålla mig frisk. 107 slag per minut är en lätt cykeltur på plan mark eller en rask promenad. Tänk er den lätta cykelturen på plan mark en hel natt? En puls som slår lika hårt som en rask promenad under två dygn? Inte underligt man kan känna sig spak efter en febersänka.
Vanligtvis är min vilopuls på 50-60 slag per minut och om jag koncentrerar mig på att slappna av kan jag lägga den på 47 slag per minut, så 107 är ungefär den dubbla pulsen av min vanliga vilopuls. Jag är tacksam över konditionsträningen. Jag har ju uthållighetstränat och klarar ju en puls på 130 i upp till fem timmar utan problem med återhämtning.
Jag tror att jag känner mig mer utvilad nu idag än vad många andra, mindre tränade personer, skulle ha känt sig efter en febersänka.
Ytterligare en fördel med att konditionsträna, alltså...
.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Skönt med rent samvete , jag har väldigt svårt att hålla mig borta från träningen om jag är förkyld, men ska bli bättre på det. Du tränar hårt ser jag :0)
Hej och tack för din kommentar!
Ja nu är det kört med träningen nu, för min del. Alla virus har samlat sig för party just i lungorna och det gör ont att anstränga sig. Kroppens sätt att säga att nu får det bannemig vara nog. Ska vila till veckans slut och sedan hoppas på att kunna köra igång igen!
Vi kanske kan ta vår fika någon gång?Passa på medan du har tid, för annars tränar du ju :)
Post a Comment