Lugnt

Jag tassade in för sista arbetspasset på mitt vikariat idag. Egentligen var det sista arbetsdagen igår, men jag har ju varit sängliggandes så jag har inte hunnit göra den sista överlämningen. Idag var jag någorlunda pigg, åtminstone tillräckligt för att hostande och harklande släpa mig iväg och göra det allra nödvändigaste sista, det här var dock inget festligt sätt att spendera sin lördag på. Det kändes konstigt att gå omkring själv i de tomma korridorerna som jag varit så hemma i och det kändes lustigt att lämna ifrån sig tjänstelegitimationen och nyckeln. Jag har lovat att komma tillbaka för ett riktigt avsked till alla gulliga kollegor så fort jag blivit piggare. Nu är jag arbetslös.

När jag gick ut genom dörren kände jag mig ändå ganska upplyft. Jag åkte till Valbo och handlade tuschpennor och ett ritblock. Jag har inte tecknat med tusch i ritblock sedan gymnasiet. Att teckna igen kändes som att återknyta kontakten till den där tjejen i tidiga tonåren som var ett geni på precis allt, innan hon försvann i energikrävande förälskelser, tonårsdepressioner och sedan slutgiltigen drunknade i den vanliga vardagen.

Jag ritade av mig och Christian i tusch.

Det gav mig en känsla av lugn.