Into the wild...

Jag har lärt känna en bäver i området där jag springer med Kiara. Det finns en liten å som mest liknar ett brett dike vid joggingspåret och där huserar en flitig bäver. Första gången jag såg den var i höstas när jag började springa i skogen med pannlampa. Då upptäckte jag och Kiara bland annat många ögonreflexer men vi såg även ibland en mörk skugga mjukt glida ner i vattnet. Sedan har jag både anat och hört den lite då och då när jag och Kiara passerat. Eller så har bara Kiara markerat att det varit något vid ån, utan att jag själv kunnat urskilja vart bävern varit. Vi stöter på diverse rådjur också när vi springer och de flesta ögonreflexer som jag förut under skräckfyllda kval upplevde som tämligen hotande har visat sig vara ögonreflexer tillhörandes rätt så harmlösa djur.

I går så var bävern uppenbarligen trött på att springa och gömma sig för oss. Den låg sju meter ifrån oss och glodde trött på oss när vi tog joggingrundan på kvällen. Sedan glodde den på ån. Jag och Kiara stannade upp och betraktade den på riktigt nära håll. Den tog en liten ansats att flytta sig mot ån men hejdade sig och fortsatte glo på mig och Kiara. Ungefär som om den tänkte "Ska jag orka? Nej jag ligger nog kvar här... Dom där typerna brukar ända bara passera."

Då gick det verkligen upp för mig hur jävla stor en bäver igentligen är. Alltså när man verkligen ser den på riktigt nära håll är dom stora som monster. Jättestora monster. Min hund Kiara väger 21 kilo och jag kan svära på att den där bävern var tyngre och större (men med kortare ben, förståss). Efter lite grunnande så bestämde bävern sig slutligen för att långsamt hasa ned i ån ändå. Troligen för att Kiara studsade som en pingpongboll och slet i kopplet för att leka med den.

Men den var stor. Skitstor. Jag googlade och såg att en vuxen bäver väger 25 kilo.

Jag har alltså stått öga mot öga med en alldeles vild och levande livsfarlig 25 kilos monsterbäver. Troligen var den rabiessmittad och bara sekunder från att hugga min halspulsåder med sina sylvassa framtänder.


Inte underligt jag slutat gå på gymet och springa på rullband...



.