Saturday, January 10, 2009

Skidstart för säsongen!

Christian tänkte nog något i stil med att det skulle vara kul att hitta på något med mig, alltså utöver att mata mig med glass och choklad, så han var snabbare än blixten med att införskaffa sig ett par egna skidor över en lunchrast. Han resonerade lite luddigt om att han aldrig någonsin kommer att följa med mig på löpning och att skidor då var det mest sannolika för honom att följa med mig på. Han har nämligen konstaterat att skidåkning ser ut att kräva mindre ansträngning än löpning, åtminstone i nedförsbackarna. Därför hade han idag stolt bjudit ut mig på en Skid-dejt där han högmodigt lovade att stå för alla omkostnader. Jag drömmer fortfarande om Vasaloppet 2009, så jag blev jätteglad över hans initiativ. Underbart!



Det var fantastiskt härligt att äntligen få åka skidor igen! Christian skjutsade mig till Högbo "Pay and ski" och där fanns det konstspår. Det kändes från början lite tungt att börja röra på "skidmusklerna" igen men efter bara några hundra meter kändes det riktigt skönt och uppfriskande.

Christians enträgna försök att bemästra sina skidor var också ganska uppfriskande att betrakta. Han var inte riktigt van vid att stå på skidor så vi gick igenom grunderna med skidåkningen. Med stor entusiasm antog han varje utmaning som skidåkningen bjöd på. Starkt jobbat!

Här försöker Christian att... eh... jag vet faktiskt inte vad han försöker sig på just där. Men huvudsaken är ju att han åtminstone FÖRSÖKER. Och det råder ju ingen som helst tvekan om att han faktiskt helhjärtat anstränger sig på denna bild.


Mannen med det goda humöret.

.

2 comments:

Unknown said...

Men vilka härligt fina spår. Nyspårat och randigt. Me=avundsjuk.

Ingela said...

Vet du Katarina, Malå har sina fördelar. En viktig sån är att det så gott som alltid är perfekta skidspår här, i alla möjliga längder. Åkte milen i går och det var riktigt härligt.

Läser din blogg nån gång ibland och jag har förstått att du inte fått vara riktigt kry i vinter. Hoppas att du snart slipper det , verkar ju inte vara några verkligt allvarliga saker du dras med, men jag förstår att du blir less och att det sliter på humöret.