Jag flåsar mig inte ensam genom kilometer efter kilometer av marathonträning. Jag har givetvis min terv Kiara med mig. Först har jag känt mig tveksam, Kiara är ju faktiskt åtta år gammal, vilket är en definitiv Tant-ålder för en hund. Å andra sidan så är hon jättepigg och barnslig som en hundvalp och verkar inte alls ha problem med våra joggingturer. Efter lite om och men har hon även fått följa med på de lite längre löpsträckorna. Jag har bestämt mig för att hon inte får följa med längre den dagen hon springer efter mig och inte före. Idag sprang vi 17 kilometer. Det var tio minusgrader, solsken från en trött sol som knappt orkar sig över horisonten, och kylan bet i kinderna.
Kiara sprang före mig. Långt före. Ivrigt frustandes med frostigt dreggel runt nosen. Hon sprang förbi mig, omkring mig, runt i cirklar och fram och tillbaka, fram och tillbaka, kilometer efter kilometer...I ärlighetens namn så har hon blivit riktigt jobbig på att dra i kopplet också. Det känns nästan som det där koppeldragandet stiger i takt med att vi travat oss igenom längre och längre löparrundor. Kortfattat så kan man väl säga att jag starkt misstänker att marathonprogrammet biter mycket bättre på Kiaras kondition än vad den biter på mig.
Efter 15,5 kilometers löpning fjantade hon fortfarande omkring som om vi bara gått ett varv kring huset.... själv flåsade jag oupphörligt och började känna mig dimmig i blicken. Det dröjer länge innan jag uppnår en anselig terv-kondition. Mycket länge.
Min bästa träningscoach... alltid!
4 comments:
Hon springer nog någon mil extra med alla extravarv och så :) Har du kikat på bilderna jag skickade? Det är ju ingen panikbestämning du måste göra, men du skulle nog se bra ut i dem :)
Underbart att läsa om söt terven! Jag skulle vilja göra en "du" och bli vältränad från att vara ruskigt otränad. Mina belgare skulle älska att få rusa kilometer efter kilometer ute i spåret med mig... Tål att tänkas på! DU inspirerar mig.
Mia! För guds skull!! KOnditionsträna inte dina belgare! De blir som dårar på amfetamin! Som dårar! I tell you! Ge dig själv lite sinnesfrid och mata din belgare med sockerkaka och lite såsande i soffan. För din egen skull...! ;)
Post a Comment