Skrämmande

Jag har haft en idé om en bilderbok rätt så länge, i ungefär två år. Jag ringde till min stora förebild och kära pappa som gav mig några faderliga och professionella råd. Sedan skrev jag till ett mycket stort svenskt bokföretag om min idé och min vinkling av boken.

Till min stora förvåning så fick jag svar direkt. Jag skulle tilldelas en handläggare på en annan avdelning som skulle höra av sig om jag verkade interssant. 20 minuter senare fick jag svar från den andra handläggaren på den andra avdelningen som bekräftade att idén VAR intressant och jag är välkommen med en presentation.

Bara sådär, liksom.

Jag som hade sett framför mig hur jag skulle tvingas kämpa mig genom leriga mentala myrar och slå mig blodig för att bara bli ignorerad av de stora, kallhjärtade, ouppnåerliga bokförlagen. Jag såg framför mig hur jag gråtande skulle spika mina arma boksidor på de stängda dörrarna och uppgivet skrika efter uppmärksamhet, likt Luthers kamp på kyrkodörrarna (fast lite ynkligare än Luther och med avsevärt mindre pondus).

Men nej.

Här får man en ärlig chans.

Bara att tuta och köra så kommer handläggaren att ta sig tid att kolla igenom om jag har något att komma med. Jag förmodar att chansen är liten att det ska bli något av mitt projekt, men bara känslan av att man har fått intresse och uppmärksamhet är överraskande.

Det känns overkligt,

roligt...

och väldigt skrämmande...


.