Efter att ha bitit ihop i fyra timmar på arbetet, så kunde jag gå hem och samla mig inför morgondagen. Jag köpte pocketen "en sorts kärlek" av Ray Kluun och snörvlade och grät mig igenom den. Riktigt förlösande, faktiskt. Ibland behöver man helt enkelt gråta. Det är skönt. Samtidigt som jag är pigg så är tröttheten påtaglig. Jag behöver vila. Fyra timmars arbete till i morgon, och sedan ska jag ta helg. Micke fixar och trixar med mat, hundskötsel och hushåll och jag vankar runt och känner skuld samtidigt som jag inte har något som helst intresse av att sköta något överhuvudtaget. Eller höra ljud. Fågelkvitter är vad jag på min höjd tolererar. Jag tror förkylningen har lagt sig på hjärnan.
Projektet är min källa till förnöjsamhet. Jag är så glad. Jag lyder pappas råd att bara hålla på 45 minuter om dagen med det, och inte stressa. Så jag håller mig till mina 45 minuter. I dag ägnades 45 minuter åt att skissa obegripligt och småfnissa för mig själv. Det kändes så glädjande i brevet från handläggaren att det var helt okej med lösa skisser. Så utan varken prestation eller överdrivenhet ritar jag vad jag menar.
Det är så lätt och det gör mig så glad.
4 comments:
Jättespännande projekt!
Det ska bli så roligt att följa dig, hur det än går.
*massor med kramar*V
Krya på dig! Själv är jag hemma med lite förkylning, massor med värk och så tervvalp som kör slut på mig de stunder inte värken eller förkylningen tar kål på mig... Jag håller tummarna för din bilderbok, den kommer nog finnas i vår bokhylla :)
Åh dina teckningar är så söta. Underbar känsla! Om jag någonsin får förmånen att önska mig något av dig ska jag önska mig en teckning jag kan rama in och sätta på väggen. Påminn mig om det. :)
Gissa vad vi åt till middag? Plättarna (med en aning modifierat recept)! Och de var jättegoda! Mmmm.
Post a Comment