Viktiga Veckan

Jag tyckte jag var jättesmart som satte alla mina tyngsta ärenden på en och samma vecka. Skitsmart. Jag bokar nästan inte in ett enda möte den veckan utan använder den veckan som Den Viktiga Veckan när alla viktiga utredningar ska till alla viktiga Huvudförhandlingar till Tingsrätten och Hovrätten där alla viktiga människor och viktiga advokater ska få mina viktiga papper där mycket viktiga och allvarliga saker ska stå så domaren fattar viktiga beslut om de allra viktigaste: Människorna som står åtalade.

Jag missade i min beräkning att man kan få förhinder även på Viktiga Veckor.

Just nu är jag sjuk. Ont i halsen, snorig, och trött. Jag slåss emot sjukligheten med näbbar och klor. Jag försöker prata käckt och energiskt och dölja för mig själv att jag är sjuk. Om jag inser att jag är sjuk så kanske det blir värre. Så jag går omkring och gör friska saker samtidigt som kroppen skriker efter att få ligga ned och jag i smyg fantiserar om att lägga mig ned bakom en sten och dö. Jag vill ju så gärna suga tag i intresset för min bokidé och försöker göra tre skisser. För att inte nämna hur gärna jag vill vara i simhallen och plaska.

Så jag genomför allt.

Jobbet fungerar någorlunda. Det viktigaste blir gjort men det blir att arbeta övertid för att min sega trötta hjärna ska hinna med allt. Simningen fungerade en liten stund innan jag blev allt för yr och illamående. Hemmastädningen fungerar inte alls. Jag hatar alla omkring mig. De värdefulla utredningarna som måste skrivas om de ännu mer värdefulla klienterna tar enormt mycket tid, och jag kommer på mig själv med att tomt stirra på naglarna i stället för att skriva.

Jag vill gå hem! Jag vill köra glassbil i stället. Om man blir sjuk när man kör glassbil så hamnar ändå ingen viktig människa i fängelse. Eller knarkar ner sig. Eller dör.


.