Gävle Halvmarathon

Jag sprang Gävle Halvmarathon i söndags! En lite saftig sträcka på 2,1 mil kring Gävle. Rätt så otippat lopp för mig att löpa, faktiskt, eftersom jag fattade beslut om att delta i loppet ungefär två dagar innan det skulle bli av. Jag kände mig lite bortkommen och malplacerad bland alla snygga människor med musklade ben och trimmade kroppar, jag försökte hålla mig till de Små Tjejerna och de Äldre Tanterna för att smälta in bättre. Under den förhöjda stämningen innan startskottet stod jag mest lite taffligt med händerna djupt nere i byxfickorna (alla andra hade cykelbyxor eller shorts) och tittade lite avundsjukt på Micke som traskade undan för att ha det lite soft och med kameran dokumentera min storslagna prestation.


"Vad har jag gett mig in på"-minen.

Det tog ungefär två minuter innan jag enbart kunde skymta sista gruppen löpare och när jag vände mig om såg jag inte en själ bakom mig. Inte så oväntat med tanke på att jag inte tränat just marathon så mycket, och jag bestämde mig för att långsamt och målmedvetet trava på i min takt och inte bry mig om jag kom långt efter. Bättre ha trevligt än att lida sig igenom något kroppen inte riktigt är redo för. Dessutom dök Micke troget upp med kameran och fotograferade händelsen, så helt ensam kände jag mig inte, bara för att inte en löpare fanns i sikte.


Ca 5 kilometer. Hej hopp, sådär hurtig såg jag inte ut en mil senare. Det finns bilder från senare skeden av loppet också, men de ska brännas.

Mot slutet gick det riktigt tungt. Benen kändes som bly sista kilometrarna och jag blev oerhört anfådd trots att jag höll ett löjligt lågt tempo. En annan kvinnlig marathonlöpare hade också fått lite problem på slutet och promenerade, och jag hade riktigt svårt att komma ifatt henne, trots att hon GICK. Nåja, efter att ha knallat förbi damen, tryggt förvisad om att jag nu åtminstone inte var helt säreget SIST utan nu stolt i stället kan sålla mig Bland De Sista så fick jag några sista krafter att knalla mig sista kilometern i mål. Rätt så glad över att ha klarat prestationen.


Jag var jättejättejätteglad...

Så då var man alltså en halv marathonlöpare. Med den eminenta sluttiden på 2 timmar och 22 minuter. Ungefär en timme senare än den motionslöpare i min klass sprang som snabbast, på. :) Men huvudsaken är ju att man har roligt...

...och att man har en snygg karl som assisterar...