Lukten

Ah. Det gör ont. Det är så bitterljuvt...

Jag fick lukta på en framtid i går. Herrejösses vad gott det luktade. Jag var på anställningsintervju på ett jobb som mest liknade drömjobbet, med en avsevärt högre lön än mitt nuvarande jobb. Herregud vilket svidande jag känner i magtrakten och hjärtgropen nu. Jag försöker slå bort tankarna, tre andra ska intervjuas, och jag är ganska säker på att de flesta som söker både är äldre och mer välmeriterade, så chansen är inte stor att jag får jobbet.

Men jag fick lukta.

Lukta på en tillvaro som inte består av ständigt pendlande till Gävle 28 mil i veckan. Lukta på en tillvaro som sambo till just HONOM, att ha en framtid med HONOM, och en vardag. Lukta på känslan av en bättre ekonomi när vi inte bor på var sitt håll och lukten av att inte behöva bränna så mycket pengar på bensin. Lukten av en fast tjänst, ett spännande jobb, och något som verkar vara en humoristisk chef och roliga kollegor.

Jag försöker slå bort tankarna. Jag försöker dra bort magknipet och den lite osannolika förhoppningen om att få ha en Framtid tillsammans med Honom... ett ännu häftigare yrke... Jag försöker att inte tänka på det så mycket för ingenting blir bättre av att längta på det här bitterljuva viset...

...men det luktade ju så jäkla gott!!