Vardag igen (Tack Gode Gud)

Underbart att vara riktig i huvudet igen. Jag vaknade i morse klockan 05.00, tiden jag vanligtvis brukar vakna, när jag mår bra. Jag sträckte på kroppen och såg att väckarklockan inte skulle ringa på ett tag. Jag läste lite i senaste Hästfokus, spanade lite i tidningen jag fått inför tjejvasan, och lagade i ordning en lunch åt mig. Köttfärs med alla möjliga kryddor, sedan en burk cremé fraishe lätt med vitlök och dill. Kanongott.

Sedan har jag äntligen fått tillbaka mina termobyxor och kan börja traska fram och tillbaka till jobbet, det kändes enormt skönt att få starta arbetsdagen med en promenad. Det är skönt att vakna igen, efter en vecka av mental kortslutning. Det är skönt att börja komma igång och röra på sig igen.

Micke skulle prova sina nya skidor för första gången i går, och jag övade på att vara pedagogisk och överseende eftersom han knappt åkt på 20 år och intygat mig om att han tycker att hela processen med skidåkning är väldigt vinglig och okoordinerad. Tyvärr blev det inte som vi förväntat, Micke susade bort utom synhåll och fick vänta in mig vid nästa krök, samtidigt som jag svärande och frustande försökte hänga med. Jag fick torka bort snoret med handryggen på handsken och andfått fräsa att han åtminstone kunde säga något uppmuntrande till mig, när han lutade sig på stavarna och väntade in mig. Själv var han överraskad över att det här med skidåkning faktiskt var rätt så trevligt.

Allt börjar bli som vanligt igen. Enda skillnaden är att jag fortfarande funderar på att sälja all hopputrustning och kanske köpa en häst i stället. Men det är svårt att veta. Jag är inte säker på om jag verkligen vill ta hand om en häst 7 dagar i veckan när det verkligen gäller, om förutsättningarna verkligen skulle finnas där.

Det andra alternativet är ju att det skulle bli skitkul.

Det alternativet finns ju också...