Glass och mördande marsvin

Givetvis blir han också sjuk. Det betyder att ingen längre har energi att tycka synd om mig längre, samt hyra videofilmer. Det betyder också att toaletten är upptagen mycket oftare nu och att någon har kräkts där inne nyligen. Eftersom kräkning och feber ligger högre på "tycka synd om skalan" i hur synd det faktiskt ÄR om någon som är sjuk, så är det bevisligen mer synd om honom än om mig. Det betyder i sin tur att det är jag som handlar mat nu, eftersom jag faktiskt börjat bli lite bättre.



Till råga på allt så kurerar han sig från virusattacken, eller mildrar åtminstone lidandet, genom att äta tårta, glass och chips. Han försöker äta när jag inte ser på, men jag vet allt...



Jag känner mig bitter på livet, eller åtminstone på glassen... men eftersom det är min fulla övertygelse att Glass Är Livet, så är det ungefär sak samma.



Jag tror jag ska separera och köpa 25 marsvin i stället, att fylla mitt tomrum. I stället för att vara en helt vanlig och normal variant av USA:s katt-tanter som är griniga gummor med 19 katter på gården, så tänkte jag bli ny version av grinig marsvins-tant som har en enorm armé med små skrikande lurvbollar som hoppar ut och in på verandan. Jag ska uppfostra marsvinen som mina egna barn, och drilla dem till fullfjädrade mördarmaskiner som attakerar strupen på den första som säger: "Är det verkligen hälsosamt med tårtor fulla kylen?"

(bilden tagen från http://cuddlycavies.homestead.com/costumes.html )