Wednesday, February 21, 2007

Att vara olika

Igår blev det ingen träning heller. Jag var jag mest insnöad på faktumet om att jag blivit kär i en karl som är emotionell som en trästock. Det är ett ganska spännande projekt att någon så känslig som jag är, ska falla för en man som har potential att döda Bambi, om han skulle finna detta nödvändigt (dvs om han var hungrig). Hur olika kan man vara innan man måste inse att relationen kan betraktas som utsiktslös?


När jag pratar om kärlek, så pratar han om värmepannan. Livet går inte så himla bra om kärleken inte fungerar, men det fungerar inte heller något vidare om värmepannan är trasig. Vi borde kunna finna någon form av komplettering inför varandras styrkor och tillkortokommanden, (med både fungerande värmepanna och fungerande relation) men det är inte lätt, när han lite irriterat råkat slänga ur sig en oeftertänksam kommentar, som bekymrar mig i dagar.


En sak som jag håller mig fast vid är att vi faktiskt möts när det kommer till friskvård. Friskvården är ett område där vi har något slags samförstånd, när vi flåsar oss igenom ett joggingspår, läser träningstidningar, eller pratar kost och näringssammansättning. Med den lilla variationen att jag gärna vill koncentrera mig på upplevelsen, känslan av att få frisk luft i lungorna och ro i själen, samtidigt som han koncentrerar sig på bra material, bra utrustning, optimerade resultat och rätt proteindrink efteråt.


Jag broderar gärna ut allt jag känner. Han definierar kärlek som den där tvångstanken som hindrar honom från att dra, när jag är besvärlig. Man kan väl kalla det vad man vill, men något är det väl som får honom att tålmodigt finnas till hands, försöka göra sitt bästa, och byta TV-kanal åt mig, om det är något grymt naturprogram på TV:n. Och gudarna ska veta att jag varit besvärlig. Och faktiskt så har han alltid stått kvar, stadig som en tegelsten (men givetvis påtagligt irriterad).


Och någonstans, allra innerst inne, så kommer jag oftast framt ill att jag kanske inte vill ha en man som gärna tittar på Oprah med mig. Jag kanske inte vill ha en man som sträckläser Män är från Mars, kvinnor från Venus, jag kanske inte vill prata hela kvällarna om relationer. Jag kanske innerst inne tycker det är lite spännande med någon som är så olik mig.





Vad som rör sig i mitt huvud...









Vad som rör sig i hans huvud...









(Psst! Bilderna tagna från http://shop.citymarknad.se/dreambride.se samt http://www.lindquistheating.se/bilder/system.gif jag är lite nojjig om att någon copywriter ska leta upp mig och stämma mig om jag inte lämnar referenser till bilderna...)

2 comments:

Kattis said...

Efter ett tag börjar man ta efter varandra (till en viss gräns naturligtvis). Men jag inbillar mig att jag efter 5 år har fått pv att tänka och analysera i alla fall liiiite mer. Och han har lugnat ner mig. Så hang in there. Det kanske inte spelar lika stor roll att du inte alltid kan prata med honom så länge du i alla fall har nån att prata med? Eller är det bara gallemattias?

Tasha said...

Hade du varit i närheten så hade jag spelat Alice coopers "fantasy man" för dig.