Friday, October 31, 2008

Flaschbacks

En gång fallskärmshoppare... alltid fallskärmshoppare.

Jag har fallskärmshoppar-flashbacks fortfarande. Särskilt när det blåser. Detta trots att det var en stund senast jag trillade/föll/klättrade/slungades/hoppade ut ur ett flygplan. Man känner aldrig på vinden på samma sätt som efter att man lärt sig frifalla. Det är ett riktigt ruskväder ute idag med snöblandat regn och vinden ligger på och drar i paraplyet. Det flapprande ljudet från paraplyet och vindbyarna kastade mig tillbaka till de där gångerna man råkat landa för nära skogen eller byggnader och hur den jämna vinden plötsligt förvandlades till ojämna vindklickar som fick skärmen att flappra till och kränga lite lätt, som vinden alltid beter sig när man kommer närmare marken och det finns träd i närheten.

Så för en halv sekund var jag i Östersund väldigt nära en björk och gled klumpigt på fötterna i snöslasket mellan buskar och grenar innan jag kände skärmen fastna i björken vi passerat. Ryckigt och med vindpustar. Min hoppmästare Matte hade nästan skrikit i falsett "FLÄÄÄRA!" i hopp om att jag skulle slå på hårdbromsen och inte dänga in i något träd och lite naivt såg jag hur Kim och Erik kom springande mot mig i ett försöka plocka ner skärmen och ta pulsen på mig.

För en halv sekund var jag där. Innan jag ruskade på mig och insåg att vindflappret kommer från mitt paraply och att Kiara just bajsat på det blöta gräset. Jag insåg att jag var någon helt annanstans.

Vinddraget piskade till mot ansiktet igen och
plötsligt var jag uppe en kilometer ovan mark i en lite Cessna och hörde hur flygplansljudet plötsligt slog ned på farten, hur motorn plötsligt lät lägre och mer dovt brummande för att så lite vind som möjligt skulle slås mot mig när jag skulle göra ett försök att kliva ut under vingen och hur någon klappade mig på axeln och sa "Det kommer att gå tokbra, det här!"


Jag blinkade ett par gånger och tittade på klockan. Snart är det dags för morgonmöte. Vattnet har sipprat igenom mina joggingskor och jag måste cykla till jobbet.

En gång fallskärmshoppare...


.

No comments: