Arbete och utveckling

Jag har upptäckt att jag inte är vidare självsäker. Det finns vissa situationer då jag verkligen är självsäker. Exempelvis när jag pratar inför stora grupper, eller på anställningsintervjuer. Min yrkesroll är för det mesta piece of cake. Det går klockrent och jag ger alltid ett kompetent intryck, eller så gott som alltid.

Vid andra situationer urartar osäkerheten så att jag rätt och slätt framstår som klumpig. Särskilt när jag tycker bra om någon som person och gärna vill bli accepterad av denne. Jag vet inte vad som händer men jag blir antingen aningens sävlig, stammandes eller fnissar till vid helt fel tillfällen, eller efter varje mening. Ibland blir det så när jag försöker "internetdejta" Kattis, eller hamnar i stallet. Ibland äger jag stället, exempelvis när jag travat in i diverse fallskärmsklubbar. Ibland äger vem som helst mig, när jag plötsligt känner mig satt på pottkanten och börjar tvivla på att jag är något annat än en bluff.

Min sviktande självkänsla i otippade situationer blir ju liksom ett intressant dilemma när jag ständigt arbetar med tungt kriminella människor. Är jag oförberedd så kan jag bli riktigt snärtad på näsan eller manipulerad utan att jag riktigt hunnit reagera.

En annan intressant aspekt på det där med självkänslan är att det sakta men säkert börjar gå upp för mig att det för det mesta inte är ett problem att vara osäker. Folk bryr sig inte sådär vansinnigt mycket om mig och mina förehavanden. Och när de mot all förmodan bryr sig sådär vansinnigt mycket om min osäkerhet så behöver det inte alltid vara ett problem. Som när man travar till chefen och försöker förklara att man har klantat till det. Man väntar sig kanske något kritiskt om att mjukisar som jag inte ska beblanda sig inom min arbetsbranch. Men nej... chefen lyser upp och säger att det är NU jag får chansen att utveckla mig, och helhjärtat peppar hon varje trevande steg mot att finna den här lite mer trygga rollen som arbetet kräver.

Och så följer hon processen, när jag med ansträning försöker växa i kostymen som arbetet gett mig. Och hon ser verkligen intresserad ut. Hon vill se mig ta plats, och hon verkar riktigt ivrig att se om jag kan bli den där coola myndighetsutövaren som Det Minsann Inte Går Att Sätta Sig På Hursomhelst.

Jag kan inte tänka mig en bättre arbetsplats...