Drömmen

Nu har jag faktiskt bestämt mig. Kanske. Nu har jag faktiskt kanske bestämt mig. Så det så.

I stället för att vela om jag ska fatta beslutet eller inte så bestämmer jag mig för att börja det mödosamma sparandet (som tidigare aldrig blivit av men som jag öppnat ett speciellt konto för, sedan jag var 20 år).

Jag har nämligen så gott som eventuellt bestämt mig för att börja spara ihop pengar till en häst.

Kanske.

Jag tror det blir en häst som jag vill träna och förhoppningsvis tävla distans med.(Distans är marathonlöpning till häst) Jag ska stå emot den där knuten i magen som ilsket skriker: "Det är slöseri med pengar! Hur ska du ha TID med en häst? Hur ska du ORKA med en häst?!" Jag ska djärvt möta den inre rösten som gnäller "Men all din konditonsträning då?! Är du en sådan som GER UPP?!?" utan jag ska tjurigt och målmedvetet sätta in en summa pengar varje månad på mitt SPARKONTO som jag en gång satte upp år 2001 med förvissningen om att jag alltid skulle vara en hästtjej. På den tiden fanns det ingen inre röst som nöp mig i låret och sa "Du inser väl hur mycket muskler du kommer att tappa om du börjar rida i stället för att springa själv?". På den tiden fanns det ingen inre röst som påpekade för mig att jag var för trött efter arbetsdagarna.

På den tiden fanns det ingen inre röst som tyckte att pengar är för viktiga för att flaxa iväg för hyreskostnader, hovvårdskostnader, och matkonstnader på en kuse.

På den tiden fanns det ingen röst som sa att hästar inte har plats i livet när man ska bilda familj och sköta sina vardagliga åtaganden.

Sedan kanske den rösten har rätt, och det kanske är jag som har fel. Men i väntan på att jag ska utröna om drömmen är värd att satsa på, eller inte, så ska jag

jävlariminsjälbannemig

sätta in pengar på mitt SPARKONTO.