Konferensdagar

Nu har jag varit på två dagars hotellvistelse för att delta i en konferens på annan ort. Detta var mycket spännande. Jag tror jag var anlitad till uppdraget att "röra runt i grytan" hos de äldre och mer erfarna kollegorna från andra kommuner. Jag tror mitt uppdrag var att frustrera dem bara precis så där lagomt så att de börjar tänka till om vissa saker inom det administrativa arbetet. Jag tror min chef gnuggade händerna elakt och tänkte att det vore bra att skicka ditt Katarina så de får lite tuggmotstånd. Jag kände redan från början att jag skulle bli den där som många skulle irritera sig på, och jag liksom... accepterade att det skulle bli så. Jag lät mig stå för de åsikter jag framförde på konferensen. Jag tror att det är ett stort framsteg för mig. Att jag inte skäms utan vågar stå för hur jag arbetar, och förklara hur man som nybörjare funnit möjligheter där andra kört fast. Eller varför inte vara lite kaxig och bolla tillbaka ansvaret på ledningsnivå?

Sedan lärde jag mig väl ett och annat, men mest var jag nog den där gapiga "unga tjejen" som finulat sig igenom ett system som annars tett sig tungrott (herregud vad jag fick höra ofta att jag var ung, jag tror jag aldrig någonsin blivit kallad "ung" så många gånger under en dag...). Det blev många arga blickar och lika många uppmuntrande blickar och klappar på axeln om att jag skulle kämpa vidare. Jag är nog både jobbig och dum samtidigt som jag är smart och arrogant. Det får vara så. Det känns faktiskt okej. Jag gör mitt bästa, och jag lägger ned all min energi på att fokusera på bästa möjliga förutsättningar för mina klienter... det får vara så.

En annan intressant del av hotellvistelsen var ju den fantastiska hotellmaten och allt underbart ljuvligt gott att fika mellan diskussionsgrupperna. Jag åt som en häst. Efter första dagen kändes det dock naturligt att tacka för middagen och dra på sig joggingkläderna. För ett år sedan krävdes det enormt mycket vilja och tjurskallighet för att komma sig iväg på joggingturer en helt vanlig vardag. Idag känns det helt naturligt att packa ned träningskläder i resväskan om omständigheterna kräver detta. Det känns mer än helt naturligt att undersöka staden man befinner sig i, genom en lätt jogginglufs genom staden. Till min stora förtjusning fann jag både ett naturreservat, fågelskådningstorn och några sjöfåglar, under kvällsturen.

Det var en lyckad konferansvistelse. Jag irriterade många, men ja... det var det värt.