Nya tag

Äventyr i kvällsnatten tillsammans med Micke, är inte så snuskigt som det låter. Micke gillar inte när jag hamnar i den där sinnesstämningen som bäst kortfattas med barnradions DojDoj i P3: "Måla mig blå och kalla mig sorglig." Han försökte rycka upp mig genom att eskortera mig på ett joggingpass i mörkret. Med oss hade vi våra två håriga hovdamer.

Det blev en härlig tur. Det är mysigt att gå ut i pannlampor i mörkret och jogga efter stigar och grusvägar. Visserligen halkar jag lätt, så det blev många inslag av gång när det blev för isigt, men i stort sett var det en härlig runda. Från början känns det bara obekvämt och man snubblar mest runt och sneglar på alla svarta skuggor (som troligen är träd men även kan vara rabiessmittade monsterbjörnar). Sedan lär man sig att koncentrera sig med blicken på marken och så löper man på av sig själv, riktigt bra.

Jag ska försiktigt försöka satsa mer på löpningen nu, om kroppen tillåter, och så hoppas jag på att röna lite framsteg till våren. Drömen är ju att genomföra Gävle Halvmarathon, Vildmarksmilen, och Lidingö Triathlon på snabbare tider än vad jag genomförde dem förra året. Drömmen är ju att hamna i mittklungan, att inte vara en av de sista eftersläntarna som droppar in mot slutet.