About That Rat

Råttan Linus har legat konstigt i buren nu under tiden han varit sjuk. Han har liksom legat mitt på burgolvet typ halvvägs över någon kvist eller med råttrumpan i någon matskål, ofta med benen spretandes åt olika håll. Typ som om han varit på väg någonstans men inte riktigt kommit sig dit han hade tänkt och inte orkat mer och somnat på vägen. Eller så har han bara legat rak och platt och skitig på sidan som om någon råkat köra över honom med bilen på gatan och sedan bara lagt tillbaka honom i buren igen. Eller så har han kurat ihop sig i något hörn och burrat upp den otvättade pälsen och bara skakat.

I morse så låg han i sin råttkoja. Jag öppnade taket på kojan i morse och då låg han minsann där precis som han brukar. Ihoprullad på sin filt, som en katt, och med nosen pekandes mot utgångshålet för att hålla uppsikt på vad som händer där utanför. Dessutom var han inte alls glad att se mig. Han gjorde sig tung och ogörlig när jag försökte lyfta upp honom och svansen vevade i protest när han lyftes upp, han var inte alls som ett dött skinn med tungt huvud. De små ögonen plirade ilsket mot matpimpetten med medicinen och så började han ilsket väsa och skruva på sig när jag petade in den i munnen på honom. Han ruskade och fräste och vred på huvudet så kraftigt att jag fick ta ett ordentligt tag om skallen på honom för att få in pimpetten. Det känns som om han börjar bli bättre! Tyvärr kom han inte undan eftersom jag pimpett-matat marsvinsbäbisar hundratals gånger och är rätt så van att trycka in sörjan utan spill.

Det var en annan grej också med den där råttan. Han kändes mjuk i kroppen. Mjuk och lite svampig. Inte tunn och uttorkad. Visst känner man ryggraden men det känns som om han får den vätska han behöver. Jag vågar knappt hoppas men nu känns det som om han är på bättringsvägen!

Jag klappade honom och strök honom över pälsen och pussade lite på det skitiga lilla kräket innan jag stoppade tillbaka honom i buren. Sedan kände jag mig ofantligt lättad.

Alltså inte bara "Råttan-är-på-väg-att-bli-frisk"-lättad utan någon mycket större och mycket mer omvälvande slags lättnad.

En "Efter-två-månaders-separation-kaos-katastrof-förlora-arbetet-och-allmän-förvirring-kan-jag-nog-snart-börja-slappna-av"-lättnad.

Den lättnaden är stor.

Enormt stor.

.