Glada och redo för äventyr...Det var en annan rolig detalj med Elding, förutom att hon tycker att lera är ganska mysigt. Det var att hon var tämligen välutbildad och understimulerad på samma gång. Ungefär som en akademiker som råkat hamna bakom kassan på Ica och liksom bara flytit med i det livet av bara farten. Så Elding blev mycket glad över att få damma av sina gamla fjädrar och visa upp sig i all sin prakt, på ett sätt som bara en gammal lerig islandshäst KAN visa upp sig. Hon var jättego med andra ord. Hon visade mer än gärna upp sina gamla dressyr-skills varesig jag bad om dem eller inte. Samtidigt som jag pratade med ägaren Jenny så koncentrerade sig Elding med entusiastisk förväntan så hårt på att invänta varje ny eventuell order att öronen trillade ner åt sidorna. Enligt Jenny var dessa nedtrillade öron ett tecken på att hon ägnade sin energi åt att tänka, och inte hade tid med sådana trivialiteter som att hålla öronen uppräta. Ridturen blev ju förståss jättetrevligt. Det kan inte gå fel på något vis alls när man sitter på en så glad islandshäst.
Ah. En mule. Man vet att en dag blir en bra dag om man får en mule mot halsen. En skitig islandshästmule med varm och fuktig andedräkt som lämnar huden lite blöt och kall efter att hon mulat färdigt. Stort tack till ägaren Jenny som format en så fin och glad hästtant (och som inte vill vara med på bild). Tack å tack å tack å tack å tack...!
.
No comments:
Post a Comment