Revolten mot Moral-demonen

Ibland har godis en annan innebörd än "Godis", och ibland har mat en annan innnebörd än "Mat". För mig bytte godiset innebörd under helgen. Från att ha varit en ohälsosam föda som orsakar onödig stress i kroppen, så förvandlades godisets innebörd till det yttersta beviset på de höga krav och förväntningar jag ställer på mig själv.

Kravet att lyckas bra i jobb och privatliv. Kravet att hålla fokus på arbetet, styra sina tankar, skriva utredningar och producera papper. Kravet att ha ett fungerande privatliv och helst vara lyckligare än andra. Kravet att hålla kroppen i form, träna regelbundet, och för att inte glömma det där lite onödiga kravet att bli snyggare och mer vältränad för varje år som går. I helgen slog själen bakut. Alla krav kändes ouppnåerliga och för tunga att bära på. Kravet att äta rätt och inte bli tjockare... så onödigt det kändes. Liskom kravet att vara glad, när mitt liv blivit så mycket bättre det senaste året. Då får man väl inte känna sig nere, eller?!

När blir kraven viktiga instrument för vällevnad och trygghet, och när blir kraven onödiga belastningar som orsakar stress?

På något sätt så kändes det så ljuvligt att vara lite dålig och ta de där berömda felstegen, på söndagen. Micke var med på noterna och vi köpte semlor, godis och den där chokladen jag längtat efter. Marabous chokladkaka med mintkrokant. Jag kände mig så underbart kass och samtidigt så befriad från min egen inre Moraltant-demon som sa att jag skulle tappa kontrollen och bli en fet soffpotatis om jag inte skärpte mig (ivrigt påhejad av den andra demonen, ni vet, hon som hävdar att jag måste vara bättre än alla andra, eftersom man blir mer älskad då).

Godiset var inte så där överdrivet supergott och jag kände inte en explosion av välbehag inför det efterlängtade raffinerade sockret, men jag njöt av godispåsen redan det första jag satt mig i bilen på väg hem från affären. Och jag kände att det blev ett mysigt och trevligt inslag på kvällen. Jag kände mig avstressad i en paus från att leva Det Perfekta Livet som jag så förtvivlat strävar efter...

...och jag njöt av att känna mig dålig, dålig DÅÅÅÅÅLIG!!!