Kärlek kan vara en blöt terv

Trots sömnbrist och lite dåliga nyheter så försökte jag ta mig i kragen och jogga lite på kvällen. Det regnade och blåste, jag hann bara springa 500 meter innan regnet förvandlades till smärtsamt hagel som trummade mot ansiktet och kylde ner mig. Efter ytterligare någon kilometer var haglet utbytt mot snöflingor som sakta och fridfullt dalade ner över mig. Vid det laget hade jag fått upp värmen och kunde njuta av joggingturen.

Jag tänkte på att alla frikuponger från McDonalds inte fick påverka mitt omdöme, och inte fick reultera till att jag började "straffspringa" längre än vad jag kände för. Jag har "straffsprungit" förut, efter att jag haft perioder av latande eller onödigt överätande, och det fungerar aldrig i längden för mig. Ser man joggingen som ett straff i stället för en behaglig upplevelse, så blir det mödosammare och tråkigare att komma sig iväg. Därför sprang jag bara en kort, någorlunda behaglig runda.

Det gäller att inte kämpa och lida när man tränar, det gäller att träna med kärlek och ta hänsyn till kroppen. Ta hänsyn till kondition, muskelstatus, kost, dagsform och leder. Jag börjar bli bra på min egen kropp, och jag är mycekt stolt över den. Jag vet att jag är tjej och har naturliga begränsningar från att bli lika bra som en man, i princip oavsett hur hårt jag tränar. Jag vet att jag är rätt så kort och ganska kompakt i stället för lång och finlemmad och att det påverkar min löpning. Jag vet att om ilska är inblandad i min träning så skadar jag mig och måste vila, kanske i veckor. Jag vet att jag aldrig blir riktigt snygg utseendemässigt men att jag kan göra mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har. Jag vet att jag aldrig kommer att bli fitnesshård eller rejält musklad, men jag har dessa mål ändå, som en ouppnåerlig utopi, som jag inte bekymrar mig om att jag inte kan nå. Den perfekta kroppen är en fantasi jag gottar mig i när jag behöver motivera mig själv att sköta om mig.

Tänk om jag skötte min kropp lika bra som jag skötte mina relationer. Tänk om jag jobbade på min kärleksrelation med samma målmedvetenhet som jag jobbade med min kropp. Tänk om jag var precis lika noggrann med att komma ut och jogga i ett hagelväder som jag var noggrann att genomdriva en trevlig upplevelse för min pojkvän, kanske bara genom att be om ursäkt mitt i ett bråk, eller ha överseende med att han har en dålig dag. I nuläget tolererar jag faktiskt en hagelskur bättre än vad jag tolerar en dålig dag från hans sida.

Precis som jag vet att jag själv har fysiska begränsningar så vet jag att jag har psykiska och relationsmässiga begränsningar. Jag är omogen ibland och relationen är inte perfekt. Min ilska undviker jag nitiskt att använda mig av för att förhindra nötande "straffrundor" som kan skada mig i veckor. Konstigt nog undviker jag inte alls ilska i relationen, om jag tycker att jag är berättigad till att vara arg.

Vi kanske är för olika i relationen för att bli helt perfekta, precis som mitt ansikte aldrig kommer att äga en fotomodells estetiska perfektion, men tänk om jag bara kunde förhålla mig till relationen som jag förhåller mig till min egen kropp. Tänk om jag kunde acceptera och inse att den är där och att jag är beredd att finslipa det jag har. Göra det bästa av situationen. Tänk om jag kunde veta att om jag jobbar hårt och verkligen ser till att underhålla relationen flera gånger i veckan, så kommer både min kropp och min relation alltid att vara något som jag kan vara stolt över och ha användning för.

Men i stället så kanske jag hakat mig fast i utopin för hårt. Jag kan leka med min utopi av den perfekt tränade kroppen, jag kan använda den som en lekfull visualisering som bara är ett sikte, och inte en faktisk destination. Jag kan inte låta utopin av den perfekta relationen vara en utopi, utan ett projekt som måste genomdrivas och prognosiceras, utan tillåtelse för minsta snedsteg.

Jag är inte perfekt, du är inte perfekt, relationen är inte perfekt. Men jag är helt övertygad om att vi har glädje av att få upp konditionen på den. Tack Micke för att du jobbar så hårt och står för de saftigaste kostnaderna på bilen. Det går inte en dag då jag inte är tacksam över allt du gör för mig, hur du underhåller relationen. Du sköter min hund på allra bästa sätt varje dag, hon har inte blivit så noggrant duschad på flera år som du duschat henne, och det är så skönt att du är så noggrann med kloklippning och öronrensning. Kärlek kan faktiskt vara en blöt terv.



Du ringer ofta och ser till att jag mår bra i Enköping, på kvällarna. Du sliter och jobbar övertid för att vi ska ha råd med alla drömmar som vi spinner på. Du eskorterade mig till Tjejvasan i Mora och servade mig en hel helg utan att be om att få något tillbaka. Du köper blommor och skalar kabel. Jag snurrar ibland in mig på att jag inte kan göra lika mycket för dig, och jag glömmer ibland att du bara vill att jag ska uttrycka min tacksamhet för dina ansträngningar.

Du är toppen!





Okej, terven kanske inte kände sig så älskad, men...