Vårsol

I lördags var jag och Micke ute och åkte skidor.

Det var lite halvt mulet ute när vi puttrade iväg med bilen och en fullpackad väska med förnödenheter (läs:blåbärssoppa)till Högbo. Just när vi började närma oss Högbo så började molnen spricka upp på allvar, och vi välkomnades av ett soligt riktigt mars-väder när vi klev ur bilen. Det var gott om folk och barnfamiljer ute, och vi tog 15 km-spåret och började åka med full packning i långsam takt. Av någon anledning blev jag yr när jag ansträngde mig, trots att jag tyckte jag ätit ordentligt, och första milen blev lite osäker med långa vilopauser och små falskt käcka kommentarer som jag försökte säga till mig själv om att jag inte alls var på väg att svimma, blandat med gnäll om att jag troligen skulle dö. Efter en stund lättade yrseln och jag fann en långsam takt som inte kändes för ansträngande, samtidigt som jag kunde njuta av hur den första vårsolen på en klarblå himmel, och gnistrande vit snö som nästan bländade när vi skidade över myrpartier eller mindre skogshyggen.

Efter en mil bestämde vi oss för att slå oss ned på en översnöad sten och packa upp väskorna. Vi ställde skidorna vid skidspåret och jag tittade på hur solen fick snön att smälta och sakta droppa ned för skidmedarna, samtidigt som Micke startade primusköket och kokade upp blåbärssoppan. Det kändes som om man inte sett en blå himmel på evigheter, och det kändes som om jag inte suttit utomhus utan att huttra, på en ytterligare evighet. Jag kunde ta av mig mössan och låta solen skina i ansiktet samtidigt som en stor kopp med blåbärssoppa värmde mina händer, och sedan satt jag tyst och lyssnade på ljudet av en skog som smälte. Snö droppade från kvistar och ljudet av större snöklumpar som föll till marken blandades med lite fågelkvitter och ljudet från primusköket.

Vi satt länge, och vi fikade två omgångar blåbärssoppa innan vi tog på oss skidorna igen och åkte de sista fem kilometrarna, nu var jag avsevärt mindre yr, så jag antar att yrseln var matrelaterad. Lite isiga spår med ett rinnigt lager smält snö överst gjorde uppförsbackarna lite luriga, men jag hade väldigt trevligt.

När vi klev in i bilen hade små moln redan börjat skymma solen igen, i några tillfälliga svepningar, men när vi kommit hem igen till Sälgsjön var det mulet.

Äntligen fick man känna på vårsolen och löftet om att det snart kommer att bli varmare!