Sockerfritt

På måndag så har jag varit utan godis i fyra veckor. Det var väldigt länge sedan jag höll mig så länge från choklad, geléhjärtan, glass, Coca-Cola, och lakrits. Det har faktiskt burit med sig vissa positiva effekter.

Till att börja med så väger jag 58,5 kilo, och det har jag inte vägt sedan jag var tonåring. Den här månaden har jag gått ned ungefär 1 kilo. Nu är det ju inte så att jag förut har ätit socker motsvarande den kilomängden. Min viktnedgång är snarare ett resultat av att mitt insulin har lugnat ned sig och kroppen slutat skrika till fettdepåerna om att det är fettlagring som gäller (kroppen skriker nämligen det, om det hamnar för mycket socker i blodet).

För det andra så har jag fått mer energi. Eventuellt kan det ha något att göra med att det är vår, också. Men jag får väldigt mycket gjort på jobbet, och jag är inte lika trött när jag kommer hem. Energin märks genom att jag har mer välstädat hemma, samt har mer ork att pallra mig ut på träning. Det är ju kanske en bieffekt, om kroppen inte jobbar för att lagra energin i fettet, så kanske energin tar sig i andra uttryck.



För det tredje så tänker jag lite annorlunda. Jag tror att jag väldigt lätt blir en "känslo-ätare" som äter för att pigga upp mig när jag är nere. Ibland när jag varit nere och ledsen så har tankarna börjat kretsa kring om jag klarar av att motstå den där chokladkakan eller inte, i stället för att tänka på vad som faktiskt tynger mig. Det är väl naturligt att kroppen börjar fokusera på snabb lindring i form av en ljuvlig chokladbit, men det är ju bara en snabblösning. Nu när jag känner mig nere så faller det sig inte lika naturligt att tänka på snabblösningen som kostar 10 kr i en färgglad förpackning bredvid kaffeautomaten, utan jag jobbar bättre för andra, mer praktiska lösningar. Oftast är ju problemet arbetsbelastningen så det är smartare att gå igenom alla mappar och göra en förteckning över vad som behöver göras.

Så... jag tror faktiskt att jag verkligen mår finemang av att avstå från socker. Det kan ju förvisso vara en slump att jag låter bli socker, och att städningen hemma, träningen, och arbetsuppgifterna fått sig ett lyft. Kanske kan det ju faktiskt finnas ett samband.

Enda gångerna man lider är ju när lördagseftermiddagen skrider fram. När jag och Micke ska köpa lite extra onyttig mat som hamburgare och strips med bernaisesås. Då går jag förbi diskar och hyllor, och då blir jag verkligen sugen på de där ljuvliga, ljuvliga chokladtårtorna, blåbärspajen, och hyllan med lösviktsgodis. Jag har sagt att jag en dag, om kanske några veckor, ska ta en helg i godisfrossandets tecken. Bara för att hålla humöret uppe, och slippa tänka "aldrig mer", när man förtvivlat ser Marabous chokladkaka med mintkrokant....