Hopplöst och sömnlöst

Söndagen blev hopplös. Ingen hoppning. Jag släntrade runt ett tag på Aros fallskärmsklubb tills någon sa åt mig att gå hem med garantin om att en manifestor INTE behövdes under regningt snöslask och mulet väder. Jag lämnade min och Mickes rigg till Uffe (han som designade logon på Carlsbergs-skärmen)och bad honom besikta prylarna.

Sedan åkte jag hem, städade upp efter mig, Micke och vovvarna, och la mig tillrätta med en bok. Det är sällan jag inte gör något på en hel dag men den här gången tänkte jag faktiskt försöka. Det gick ganska bra. Efter ett par timmars bokläsande och småsnaskande från de fria hamburgarna så började ryggen värka. Och värka. Troligen har jag sträckt någon muskel någonstans för hastiga huvudrörelser resulterade till en strålande smärta ned mot skulderbladen. Och smärtan fortsatte. Jag antar att detta är det ultimata vuxenpoänget utöver bilköpet. Jag börjar bli gammal och sliten.

Värken fortsatte in på småtimmarna och jag låg sömnlös största delen av natten. Kanske var det vad jag behövde. Ett mörkt rum och åtskilliga timmar för mig själv, mina egna tankar. Tankar jag inte tänkt förut flaxade förbi och otänkta tankar som jag inte tänkt förut tog plötsligt plats. Vad jag trivs med i livet och vad jag inte trivs med. Vart jag är på väg. Fördelar och nackdelar. Livsval jag måste göra och livsval jag kan lägga på hyllan en stund. Känslor jag inte tänkt på att jag hade, men som inte var så farliga att plocka fram i ljuset. Och ej att förglömma längtan efter att få hoppa. Komma ut. Känna frihet.